[publicerad på engelska här – published in English here]

I RAMPLJUSET:  Svenska medierna är en skam.

ÖVERGRIPANDE BILDEN: I The Strange Death of Europe diskuterar Douglas Murray Expressen – en svensk tabloidtidning. År 1993 bröt Erik Månsson, chefredaktör för Expressen, ett av Sveriges största tabun och publicerade en sällsynt opinionsundersökning om svenska befolkningens faktiska åsikter om invandring.

Undersökningen sade att 63% av svenskarna hade fått nog. De ville att invandrarna skulle flytta tillbaka till sina hemländer. “Svenska folket har en stark åsikt om invandrings- och flyktingpolitiken,” skrev Månsson. “De som har makten har motsatt åsikt … Det är därför som vi skriver om detta från och med idag. Berättar det precis som det är. I svart och vitt.”

Inom några dagar blev Månsson avskedad av tidningens ägare. Sveriges befolkning var nio miljoner då. 25 år senare har den stigit till 10 miljoner och de svenska medierna återspeglar fortfarande den kulturella elitens åsikter snarare än vanliga människors. Det offentliga samtalet är styrt i vissa riktningar. Vissa idéer får inte uttalas högt.

Murray anklagar de svenska medierna för att dölja våldtäkter av ”flickor så unga som 14 år… av gäng av invandrare, särskilt från Afghanistan” på en musikfestival sommaren 2014 – och att de gjorde det igen år 2015. Han pekar på en gruppvåldtäkt på en färja som media felaktigt hänförde till svenska förövare “när de faktiskt var somalier”.

Åtta politiska partier sitter i riksdagen. Det minsta partiet har 16 platser, det största 113. Sverige styrs vanligen av koalitioner eftersom det magiska talet för majoritet är 175.

Murray rapporterar att ett parti som hamnade högt upp i opinionsundersökningarna år 2016 var Sverigedemokraterna som är skarpt kritiska till nuvarande invandringspolitik. År 2014 kom det på tredje plats i Riksdagen efter att ha vunnit 49 platser. Men politiker från alla andra partier vägrar att ha något att göra med Sverigedemokraterna. Murray säger att de andra partierna är “skrämda” av journalister som aldrig missar ett tillfälle att smutskasta det med etiketter som neo-nazistiska och främlingsfientliga.

När det grundades 1988, säger Murrays var det en rasistisk organisation som “aldrig hade någon meningsfull röst i politiken”. Men det var 30 år sedan. Rasisterna rensades bort på 1990-talet. En kamp om partiets själ ägde rum och de goda vann. De nuvarande ledarna för Sverigedemokraterna var inte ansvariga för de dåliga gamla tiderna, de var barn då.

Men partiet får inget erkännande för att ha rensat upp i sin historia. Dubbelmoralen är hisnande. Samma media som avstår från att rapportera om våldtäkter som händer just nu har bara negativa saker att säga om ett politiskt parti på grund av attityder som fanns för årtionden sedan. Å ena sidan: ingen hård dom är tillåten. Å andra sidan: inget annat än en hård dom, för evigt amen.

Enbart under år 2015 ansökte 163 000 migranter om asyl / flyktingstatus i Sverige. Kostnaden för bostäder och andra tjänster till dessa människor är 50-60 miljarder kronor per år. Murray uppmanar oss att jämföra det med de 48 miljarder som är budgeterade för försvaret 2016, och de 42 miljarderna som är budgeterade för justitiedepartementet.

BÄSTA TAKEAWAY: I Sverige, som i andra länder, är media i allians med de mäktiga. De försvarar inte längre den vanliga människan.

LÄNKAR:

The Strange Death of Europe: Immigration, Identity, Islam Douglas Murray

• I den här omfattande rapport konstateras att Sverige 2015 ensam tog emot fler asylsökande än Frankrike och Storbritannien tillsammans. Medan Sverige har 10 miljoner invånare har Frankrike och Storbritannien tillsammans 133 miljoner.
• I detta dokument beskrivs antalet asylsökande i Sverige som “den högsta per capita-kvoten som någonsin registrerats i OECD på 1,6% av den totala befolkningen.”
• min andra kommentar om Murray’s book:
• Invandring är ett klassproblem: Det är de unga, de arbetslösa och arbetarklassen, som får sina liv störda av storskalig invandring, eftersom konkurrensen om billiga bostäder och okvalificerade arbetstillfällen ökar. Eliten i fashionabla stadsdelar får inte sina egna liv störda. Immigration is a Class Issue 
• Antalet spelar roll: Den brittiska regeringen hade helt fel när den förutspådde hur många östeuropéer som skulle flytta till Storbritannien efter att länderna gick med i EU. 5 000-13 000 per år uppskattades under det närmaste årtiondet. 107 000 per år kom nästa årtionde – mer än en miljon totalt. Likt ovan är det de som ligger längst ned på den ekonomiska stegen, vars liv förvärras när en miljon extra, oväntade personer behöver bostad, jobb, sjukvård, skolor. Numbers Matter 
• Tystar de toleranta, hyllar de intoleranta: Vanliga, toleranta européer tystas, deras bekymmer ignoreras av media och eliterna. Men mer än hälften 2015 var asylsökande från Syrien, Afghanistan och Irak – inte befolkningar som är kända för jämställdhet eller tolerans för homosexuella och judar. Deras ankomst hyllades av människor som snabbt kan kalla vanliga européer trångsynta och rasister. Muzzling the Tolerant, Celebrating the Intolerant

please support this blog

→ Receive posts via e-mail by signing up on the right side of this page, above – or by following this blog on Facebook and Twitter.
→ Download or e-mail a PDF of this post by clicking the Print button under Share This below – then select the blue arrow beside PDF at the bottom left.